En solig höstdag - fotografering ❤️

Torsdagen den 12:e oktober 2017, en solig höstdag. 

Lik varje morgon började dagden med en kopp kaffe, fixa mig och därefter cykla jag till tågstationen för att åka vidare till Göteborg för att plugga några timmar. Eftter det gick jag vidare till Teater Jaguar tillsammans med några klasskompiar för att se teaterföreställningen ”Kallocain” en nykomponerad operaföreställning byggd på Karin Boyes roman.

Därefter tog jag och Lena ut oss på gatorna i Göteborg för fotografering, vilket var väldigt mysigt och kul men även lite kyligt också att vi behövde gå i på något fik för att värma oss med kaffe och fika som ledde till att jag och Lena bestämde oss för att starta ett projekt tillsammans, vilket kommer bli grymt och ser fram emot att sätta igång projejektet så snart som möjligt!

På kvällen blev det att fira pappas födelsedag tillsammans med familjen, vilket blev en fantatiskt avlsut på hela dagen! Det var ett tag sen jag hade en ledig heldag på det här sättet och inser nu att jag defenetivt behöver lära mig att planera mer lediga dagar för mig själv. 

Här nedan ser ni bilderna från fotograferingen. Foto: Lena Lek Hansson 

Fredliga hälsningar, Sümeyya Gencoglu ♥

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dyslexi - Läsa, skriva, räkna - en åtgärdsgaranti

Läsa, skriva, räkna – en åtgärdsgaranti. Som dyslektiker har jag länge väntat på det här. Min utredning gjordes så sent som i andra året av gymnasiet och innan det har skolan varit ett helvete för mig, det tog otroligt mycket kraft och energi från mig, vilket också ledde till att jag sa att jag hade "ont i magen" eller "huvudvärk" för att jag inte ville gå till skolan. Jag fick höra från lärare i högstadiet om att jag borde gå ett år till på högstadiet och om jag kommer in i gymnasiet kommer jag inte klara av att ta studenten.
 
Istället för att få någon hjälp fick jag höra detta, trotts att jag hade höga betyg i det muntliga men när det gäller det skriftliga så hängde inte handen med samt memorering och avkodning av ord var inte alls lätt och jag lärde mig klockan så sent som i åttonde klass. 
 
Jag hade tur med att ha mina föräldrar som var engagerade och hade flera möten med rektor och lärare i skolan att jag tillslut fick börja i gymnasiet, samtidigt som mina klasskompisar.
 
På en engelskalektion i gymnasiet ville min lärare Eva att jag skulle göra ett dyslexitest men det tog tid... Tillslut hjälpte min dramapedagog Barbro mig med detta och det är tack vare hennes hjälp och stöd som jag klarade av gymnasiet. Barbro som också var min mentor pratade med de andra lärararna ifrån de andra skolämnena som jag hade, om att de borde ge mig stöd och att jag borde få göra alla prov muntligt.
 
Jag fick även en möjlighet till att få en egen kurs (sceniskt ledarskap) som inte ens fanns på skolan men som Barbro undervisade mig i, just för att jag skulle få mindre teoretisk och mer praktisk i skolan.
 
Jag hade tur med att ha mina föräldrar som engagerade sig och hjälpte mig i skolan genom att prata med lärare och rektor samt att jag hade en dramapedagog som Barbro, men tyvärr har inte alla en dramapedagog som heter Barbro istället så faller vissa elever mellan stolarna och får stora problem och hamnar efter med allt! 
 
Läraren behöver upptäcka dyslexin i god tid, vilket blir med regeringens återgärdsgaranti, då detta kommer vara en avgörande betydelse för de elever som faktiskt behöver stöd redan från tidig ålder (vilket då går att göra redan från förskoleklassen för en att eleverna ska få en utformad stödinsatsning). För att alla elever ska kunna få de bästa förutsättningarna i skolan samt kunna tillgodogöra sig kunskaper i skolans alla ämnen! 
 
 
 

En mor och dotter dag ♥