Murarna som föll.

Det var en röst som talade med henne, hur liten den än var så var den där. Den hade funnits där länge, vilket var rädslan. Varför den var där, det hade hon inget svar på eller hade hon det? Rädslan sa åt henne att visa sig stark, att inte vika sig och därmed gömma undan sina känslor.
 
Det var en röst som hade sagt åt henne att ha murar runt om sitt hjärta och sina känslor. När någon hade gillat henne, ja då valde hon att ta fram murarna mot de. Det var så rösten sa åt henna att göra, för hon skulle skydda sig och därmed visa sig stark. Känslorna skulle inte fram, så hjärtat inte kunde krossas. Hon skulle visa sig stark. 
 
Men sen kom den dagen hon träffade honom. Hon kände igen känslorna som hon hade för honom men denna gång var det annorlunda jämfört med andra. Han fick henne att se färgerna som ingen annan hade kunnat göra tidigare.
 
Hon talade med rösten och frågade om hon nu skulle ta fram murrana och rösten svarade "det är dags att fälla murarna". Hon förstod också att hon hade växt och lärt känna sig själv genom åren. Hon förstod att man måste lära känna sig själv och älska sig först, det var så man blev stark och inte genom några murar.
 
Hans närvaro fick henne att växa mer, att utvecklas mer och våga ta bort rädslan och murarna. Hon lärde sig att tala med honom och inte längre med rösten som talade med henne. Han fick henne att se regnbågens alla färger.
 
I hans ögon kunde hon se tryggheten. Genom hans leende kunde hon le större. Genom hans energi fick hon energi. Genom hans näravo kunde hon känna av glädjen. Genom hans röst fick hon en inre ro. Genom hans kramar fick hon värme. 
 
Om hur det skulle fortsätta? Ja, det återstod att se om vad ödet ville ge...

(null)

(null)

Fredliga hälsningar, Sumeyya G ❤️





Vart är strömmen till drömmen?

Dröm är ström. 
Ström är dröm.
Eller är dröm bara en beröm?
 
Vad är egentligen drömmar och hur tar vi oss till våra drömmar? Är våra drömmar våra egna drömmar eller är det andras drömmar? Är drömmar något vi har för att nå våra höga mål, krav och prestation? Är våra drömmar om inre fred och fröjd möjliga? Är våra drömmar svaret till frågan "vad ska du bli när du blir stor?" Eller är drömmar något som begränsar oss och gör oss blinda för det vi faktiskt har framför oss? Som om det tas ström från oss, tar all vår enegri och kraft och som plötligt tar slut. Jag vet inte längre om vad som finns i mina drömmar. Eller, vet jag det men kan inte se det? Jag undrar om jag har glömt drömma om drömmarna? Har jag glömt eller har jag vuxit upp och har nu nya drömmar? 

Jag vet inte, men jag vill hitta strömmen till mina drömmar...

(null)


En solig höstdag - fotografering

Torsdagen den 12:e oktober 2017, en solig höstdag. 

Lik varje morgon började dagden med en kopp kaffe, fixa mig och därefter cykla jag till tågstationen för att åka vidare till Göteborg för att plugga några timmar. Eftter det gick jag vidare till Teater Jaguar för att se teaterföreställningen ”Kallocain” en nykomponerad operaföreställning byggd på Karin Boyes roman.

Därefter tog jag och Lena ut oss på gatorna i Göteborg för fotografering, vilket var väldigt mysigt och kul men också lite kyligt att vi behövde gå in på något fik, för att värma oss med kaffe och fika som även ledde till att vi bestämde oss för att starta ett projekt tillsammans, vilket kommer bli grymt och jag ser verkligen fram emot att sätta igång så snart som möjligt!

På kvällen blev det att fira pappas födelsedag tillsammans med familjen, vilket blev en fantatiskt avlsut på hela dagen! Det var ett tag sen jag hade en ledig heldag på det här sättet och inser nu att jag defenetivt behöver lära mig att planera mer lediga dagar för mig själv. 

Här nedan ser ni bilderna från fotograferingen. Foto: Lena Lek Hansson 

Fredliga hälsningar, Sümeyya Gencoglu ♥