Henna-night

 

1 September. Henna-night with friends and family.

Henna-kväll; en tradition som har funnits långt tillbaka i Turkiet, en kväll där man samlar brudparets familjer och vänner tillsammans, för att lära känna varandra, fira bruden och fira kärlen. Under kvällen hålls en ceremoni för bruden (i vårt fall bruden och brudgummen) där man sjunger och går runt bruden/brudparet med ljus i händerna och därefter lägger man henna i handflatorna, även gästerna får henna i deras handflator. Detta för att behålla kärleken i en evighet, då hennan är så stark och färgen håller i kroppen i flera dagar, men också för att skydda brudparet från ”det onda ögat”. Eftersom hennan ger en rödfärg efter sig, så brukar temat på hennakvällar vara i rött. Detta också för att det är kärlekens färg.

På denna kväll blev dock en del traditioner utbytta då jag valde att göra det på mitt sätt istället för att följa alla traditioner man brukar ha på turkiska henna-kvällar, vilket blev helt fantastisk och en oförglömlig kväll för mig!

Min otroligt vackra klänning som är en kurdisk klänning, fick jag från min svärfamilj i present, då de har en kurdisk bakgrund. ”Hatten” jag har på mig är inspiration från hur bruden hade på sig under osmanska riket, som mamma sydde upp till mig.

Till festen hade jag även ordnat med en egen henna-bingo, där gästerna fick olika påståenden om mig och min fästman samt om våra gäster - visste inte om att alla mina gäster var så tävlingsinriktade!

Det blev även en del dansade till schlagermusik - för det är aldrig en riktig fest för mig om inte det finns schlagerlåtar sjunga och dansa till!

Tack till alla fina vänner och släktingar som tog sig från olika städer för att fira oss! Extra stort tack till mina föräldrar och storasyster Elif som hjälpte till med att dekorera och fixa innan, under och efter festen!  

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Murarna som föll.

Det var en röst som talade med henne, hur liten den än var så var den där. Den hade funnits där länge, vilket var rädslan. Varför den var där, det hade hon inget svar på eller hade hon det? Rädslan sa åt henne att visa sig stark, att inte vika sig och därmed gömma undan sina känslor.
 
Det var en röst som hade sagt åt henne att ha murar runt om sitt hjärta och sina känslor. När någon hade gillat henne, ja då valde hon att ta fram murarna mot de. Det var så rösten sa åt henna att göra, för hon skulle skydda sig och därmed visa sig stark. Känslorna skulle inte fram, så hjärtat inte kunde krossas. Hon skulle visa sig stark. 
 
Men sen kom den dagen hon träffade honom. Hon kände igen känslorna som hon hade för honom men denna gång var det annorlunda jämfört med andra. Han fick henne att se färgerna som ingen annan hade kunnat göra tidigare.
 
Hon talade med rösten och frågade om hon nu skulle ta fram murrana och rösten svarade "det är dags att fälla murarna". Hon förstod också att hon hade växt och lärt känna sig själv genom åren. Hon förstod att man måste lära känna sig själv och älska sig först, det var så man blev stark och inte genom några murar.
 
Hans närvaro fick henne att växa mer, att utvecklas mer och våga ta bort rädslan och murarna. Hon lärde sig att tala med honom och inte längre med rösten som talade med henne. Han fick henne att se regnbågens alla färger.
 
I hans ögon kunde hon se tryggheten. Genom hans leende kunde hon le större. Genom hans energi fick hon energi. Genom hans näravo kunde hon känna av glädjen. Genom hans röst fick hon en inre ro. Genom hans kramar fick hon värme. 
 
Om hur det skulle fortsätta? Ja, det återstod att se om vad ödet ville ge...

(null)

(null)

Fredliga hälsningar, Sumeyya G ❤️





Vart är strömmen till drömmen?

Dröm är ström. 
Ström är dröm.
Eller är dröm bara en beröm?
 
Vad är egentligen drömmar och hur tar vi oss till våra drömmar? Är våra drömmar våra egna drömmar eller är det andras drömmar? Är drömmar något vi har för att nå våra höga mål, krav och prestation? Är våra drömmar om inre fred och fröjd möjliga? Är våra drömmar svaret till frågan "vad ska du bli när du blir stor?" Eller är drömmar något som begränsar oss och gör oss blinda för det vi faktiskt har framför oss? Som om det tas ström från oss, tar all vår enegri och kraft och som plötligt tar slut. Jag vet inte längre om vad som finns i mina drömmar. Eller, vet jag det men kan inte se det? Jag undrar om jag har glömt drömma om drömmarna? Har jag glömt eller har jag vuxit upp och har nu nya drömmar? 

Jag vet inte, men jag vill hitta strömmen till mina drömmar...

(null)