GÄSTBLOGGARE - Sofia Johansson

Där sitter jag och skakar. Jag kan inte andas och det känns som att min hjärna exploderar i vilken sekund som helst. Hur kan Sverigedemokraterna ha fått så många röster i EU-valet? 

 

Hela världen är skit. Människor röstar på ett rasistiskt parti.Ett parti som gång på gång uttalar sig helt galet fel och spär på rasism och fientlighet av alla dess slag.

 

Samtidigt som de skriker så fort någon ifrågasätter: ”men vi har ju yttrandefrihet!”. Det där alltså. Yttrandefrihet, en självklarhet. Vad hände med självklarheten att inte bli diskriminerad? Inte bli hatad eller hotad? Hur kan detta hända – när historien har visat gång på gång vad som händer, när rasistiska och nazistiska röster får fäste?

 

Där sitter jag på en stol och håller på att gå under. Jag tänker som så många gånger förut att jag borde göra någonting – men vad? Jag skickar iväg ett meddelande till en klasskompis och skriver hur ledsen och rädd jag är.

 

Jag frågar om hen tycker det är en bra idé att jag startar en Facebooksida. Något för Bollebygd. Jag vill visa att vi är många i Bollebygd som inte röstar på Sd. Jag vill på något sätt skapa någonting, även om det känns löjligt och som ingenting med en Facebooksida.

 

Lite mer än ett år senare så har det hänt mycket mer än jag någonsin kunnat tänka mig. Det har inte förändrat världen men det har gjort så att det händer lite saker i Bollebygd.

 

Bollebygd som är en liten kommun mellan Borås och Göteborg, där det bor cirka 8 000 människor. Idag har Facebooksidan nästan (snaaart!) 1 000 gillningar och det är fint att tänka att det är ungefär 10 procent av invånarna som gillar sidan.

 

Det gick fort upp till det antalet gillningar. Fast det är också det enkla. Det är lätt att trycka på en ”gilla-knapp” på internet och visa sitt stöd men sen när det kommer till att engagera sig in real life, då blir det mer komplicerat.

 

Livet kommer emellan. Skolan, jobb, vänner, familj, sporter och andra hobbys. Tiden. Alltid tiden som det är för lite av. Jag har känt så många gånger att jag bara vill gå och lägga mig, att jag inte orkar stå och prata eller diskutera med människor, speciellt inte när vissa av dessa människor har varit sverigedemokrater.

 

Jag har varit lat och inte tagit tag i saker, inte fullföljt evenemang när det visat sig att informationen inte gått ut. Jag har gråtit för att jag har haft så mycket annat att göra. Gråtit för att jag har insett att många av alla de som kämpar mot rasism, främlingsfientlighet och andra hemska röster inte kan ”välja” att engagera sig.

 

För många av de som engagerar sig påverkas direkt själva av rasism. Om jag väljer att inte kämpa eller stå upp mot rasism så påverkas inte jag direkt. Den ”lyxen” har inte alla. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte att mina vänner, skolkamrater eller arbetskollegor ska få utstå rasism, diskriminering och hat. Jag vill inte att någon ska behöva känna sig hotat. Jag vill inte att rasisterna ska få sprida sitt äckliga hat. Det som så lätt biter på människor som är missnöjda och kanske i en utsatt situation. Därför är det så viktigt att ta diskussionen.

 

Jag satt där och skakade. Sen tog det några klick och vips hade jag skapat en sida.

 

”Bollebygd tillsammans mot rasism”.

 

Det är mycket ibland. Nu ska vi starta upp Tillsammanscafé en gång i månaden och det finns många som vill engagera sig; då är det lättare att själv orka engagera sig också. Ibland är engagemanget mindre från andra människor och då känns det tungt. Ibland är jag mindre engagerad och det har också lett till att saker blivit vilande. Det har dock blivit tydligare och tydligare för mig att jag inte kan låta kampen vänta.

 

Människor ska få leva på samma villkor, få vara i vilket land de vill och inte behöva höra att de inte är välkomna. Och jag tänker aldrig vara tyst när någon säger något annat.

 

Ibland måste en själv lyssna på psyket som är utmattat – men om vi då är flera som tar kampen så kan vi turas om. Jag tar diskussionen när du är trött och tvärtom, då finns det alltid någon där. Vi håller varandras händer när det blir jobbigt.

 

- Sofia Johansson 

 





 

 

Kommentarer:

1 Dixi Wonderland:

Vilket bra inlägg :)

Svar: Verkligen, Sofia är en fantastisk fin och grym tjej! :)
Sümeyya G

2 Agneta Möller Grevér:

Du är så engagerad, bra.

3 Ann-Christin Larzon:

Mycket bra skrivet Sofia!

Kommentera här: