Vila i fred ♥

Idag är det den 18 maj. 
Idag har det gått precis ett år sen min fina kusin Sevde gick bort. 
 
Det har gått ett år och du brukar fortfarande vara i mina drömmar Sevde. 
Det är fina drömmar, du kommer till mina drömmar, du ler eller säger tack. Någon gång dör du flera gånger i mina drömmar och jag hinner inte säga hejdå till dig. Någon gång säger du må Gud belöna dig. Någon gång är du bara i mina drömmar och ler, men jag hinner inte säga hejdå till dig. 
 
Det har gått ett år, men jag har fortfarande inte kunnat förstå att du har gått bort Sevde. 
Du var så fin och man blev alltid så glad när du skrattade sådär lite retsamt och kramade oss. 
 
Min kusin Sevde var funktionsnedsatt, både fysiskt och psykiskt. Hon gick bort några månader innan hon hann bli 18 år gammal.
 
Sen vi var små har läkarna alltid sagt att hon kommer dö, men efter varje operation så fortsatte hon att kämpa och överlevde. Men den 18 maj 2014, sa hon adjö till oss och till denna värld.
 
Under 2013 jobbade jag som personlig assistent för Sevde, hon är den första personen jag bytte blöja på. När det var fint väder ute brukade vi gå ut och var i parken utanför lägenheten. Hon brukade sitta på sin rullstol och diggade till musiken. Hon älskade att lyssna på den turkiska sångaren Tarkan, hon blev så lycklig när hon lyssnade på Tarkans låtar. Jag gillade dock inte Tarkan särkilt mycket, men vad gjorde man inte för att Sevde skulle le och skratta. Nu klarar jag inte av att höra någon Tarkan låt, utan att jag tänker på Sevde. 
 
Jag hann aldrig säga hejdå till henne. Jag bodde i Halmstad när hon gick bort. Mamma ringde och sa att jag skulle komma till Borås, jag visste att Sevde var på sjukhuset men jag förstod ändå inte vad som hade hänt. Jag frågade mamma om det hade hänt något med Sevde, men mamma svarade nej. Jag blev misstänksam så jag ringde min Kusin Sinem, frågade om Sevde hade gått bort. Sinem svarade nej, vi ska bara samlas för att vara där för henne och läsa lite koran och be för henne.
 
Nu i efterhand fick jag veta att pappa hade sagt till alla att ingen fick säga något till mig eftersom jag bodde själv och hade panik och ångestattacker då. De hade till och med ringt min kusindotter i Turkiet och bett henne att ta bort hennes Facebookstatus om Sevde, för att jag inte skulle få veta vad som hade hänt med Sevde. Jag förstår att pappa blev orolig för att det skulle hända något med mig här, eftersom jag bor själv och inte har någon som kan ta hand om mig, men jag önskade ändå att jag kunde krama Sevde en sista gång och säga hejdå till henne.
 
Efter 3 dagar åkte jag till Borås. Jag var där på hennes begravningsdag. Jag förstod inte vad som hade hänt förens vi kom till sjukhuset och jag såg begravningsbilen stå utanför sjukhuset. 
 
Enligt muslisk tro ska personen som har gått bort ska hen tvättas och sedan svepas in i två stycken rena tygstycken. För att se Sevde en sista gång och för att säga hejdå till henne fick jag gå in till rummet där hon blev tvättad. Jag kan fortfarande inte få bort henne från mitt huvud. Hon var så fin. Hon hade en väldigt fredlig ansiktsuttryck. Hon såg ut som en vacker porslinsdocka. 
 
Vi gick sedan vidare till begravningsplatsen i Brämhult för att begrava Sevde, vi bad alla tillsamans för henne. Begravningsceremonin var hemma hos mina föräldrar, eftersom de bor i Borås och har en stor trädgård. Där samlades vi alliphopa för fina Sevde.
 
Det är fortfarande svårt att förstå att Sevde har gått bort. Hon brukar ofta vara i mina drömmar, men jag vet att hon har det bra nu och vilar i fred. 
 
Sevde 1995.08.22 - 2014.05.18 
 
بِسْمِ اللّٰهِ الرَّحْمٰنِ الرَّح۪يمِ ﴿١﴾ اَلْحَمْدُ لِلّٰهِ رَبِّ الْعَالَم۪ينَۙ ﴿٢﴾ اَلرَّحْمٰنِ الرَّح۪يمِۙ ﴿٣﴾ مَالِكِ يَوْمِ الدّ۪ينِۜ ﴿٤﴾ اِيَّاكَ نَعْبُدُ وَاِيَّاكَ نَسْتَع۪ينُۜ ﴿٥﴾ اِهْدِنَا الصِّرَاطَ الْمُسْتَق۪يمَۙ ﴿٦﴾ صِرَاطَ الَّذ۪ينَ اَنْعَمْتَ عَلَيْهِمْۙ غَيْرِ الْمَغْضُوبِ عَلَيْهِمْ وَلَا الضَّٓالّ۪ينَ ﴿٧﴾
 


Kommentera här: