SumeyyaG.Blogg.se - Mormor 🖤

Mormor 🖤

9 oktober 2020, 10:22

Som om ett helt kapitel i livet har tagit slut. En plats som var den varmaste och finaste platsen, är inte längre detsamma.

Den 27e september förlorade vi min älskade mormor Pembe Kaplan. Bara 3 år efter morfars bortgång. Saknaden är stor!

Hon var en kvinna med ett stort hjärta och ville alla väl. Mormor betydde mycket både för mig och för många andra.

Hon var den mest generösa, snälla och godhjärtade personen. Hon gav inte bara sina barn och barnbarn kärlek och omtanke. Hon gav det till alla runtomkring, hon kallades för "Pembe anne" vilket betyder "mamma Pembe" på turkiska. För det var precis det hon var. Hon ville alltid ALLAS bästa och man fick heller aldrig tala dåligt om någon. Hon skulle alltid göra något eller köpa något, till de som besökte henne eller som hon besökte. Det var som att hon hade en stor låda med presenter hemma, alltid redo!

Det kom plötsligt, ingen av oss var beredda på att vi skulle förlorare henne nu. Men hennes tid var kommen. Innan hon somna in, gick hon upp för att be, sa sin Shahadah och somnade in brevid sin dotter.

Hon var älskad av många.

Kommer sakna hennes fina leende, kramar och pussar. Hon var en underbar kvinna med ett stort hjärta!

Vid slutet av 90-talet, valde mormor och morfar efter sina 30 år i Sverige att flytta till Kayseri. Vilket innebar att vi varje sommar åkte till mormors sommarhus. Huset som

var rosa och kallades för "det rosa huset" precis som mormors namn betyder, rosa. Hade vi tur, så besökte de oss i Sverige, när det var vinter.

Det var det bästa med sommrana, vi fick vara med mormor och morfar. Vi fick våra favoriträtter som de lagade och köpte speciellt till oss barnbarn. Att få springa runt i trädgården. Fylld med de röda och rosa rosorna och fruktträden. Att få plocka olika sorter av frukter från träden och njuta varje sekund. Att få värmas av deras varma kramar.

När vi blev äldre blev det att lyssna på deras livshistorier. Jag älskade det och jag är så tacksam över att ha fått uppleva det. Varje sekund av det! De senare åren blev det svårare att säga hejdå, med tårar kramades vi, jag var orolig om hur kommande sommar skulle vara. Mormor blev alltid arg när jag grät och sa hejdå och sa; gråt inte, då kommer jag gråta. Så då fick jag bita ihop, precis som nu.

En plats som var den varmaste och finaste platsen då, är inte längre detsamma, utan mormor eller morfar. Ett kapitel i livet har tagit slut och nu är det bara minnen kvar...

Älskade älskar mormor, saknaden är enorm. Mekanın cennet olsun canım anneannem, Pembe annem.

Kommentera här: